Janet

Jag har inga om man ska kalla de "vanliga fobier" som andra människor har, man kanske ska säga andra "vanliga människor" jag är inte alltid så vanlig av mig, men sånt där ni vet som spindlar, råttor, ormar, småkryp, små utrymmen mm., nej mina fobier är lite annurlunda, jag är totalt orädd för spinglar och ormar å de, det rör mig verkligen inte i ryggen och har svårt att förstå vad det är man är rädd för när det handlar om ett litet kryp man kan trycka ihjäl med ett lillfinger, jag har fyra saker jag är rädd för, jag vet inte om man ska kalla det rädd men jag tycker att dessa fyra saker är fruktansvärt obehagliga, i fredags stötte jag på en fobi, på stan, indianer! Det brukar ju stå små indianstammar  utanför h&m och spela vacker musik, jag vet inte vad denna rädsla kommer ifrån men jag blir kallsvettig när jag ser dom, och man ska inte tala om när dom hoppar runt och dansar, det enda jag kan tänka mig är att detta har uppkommit någonstans i samband med ett ganska flitigt tittandes på "dansa med vargar" den onda stammen som skalperar den snälla gubben med åsnan och vagnen...burr!
Min andra och mest omfattande fobi, eller mest omfattande kanske man inte ska kalla det men iaf. det jag stöter på mest i vardagen, (tack och lov för de!) är fötter!, detta kan jag inte heller förklara men det finns nog inget äckligare än ett par stora, kalla men endå lite blöta och kladdiga (jag föreställer mig att det är så likhus känns) fötter, med långa tånaglar och förhårdnader..
Min tredje fobi är nog det som jag har mest skräck för, detta är konstigt för det har uppkommit på senare år, när jag var yngre var jag inte ett dugg rädd för just;grisar, att möta jack the ripper i en mörk gränd skulle göra mej lycklig om man jämför det med om jag skulle möta en stor argsint sugga, blir jag kallsvettig av att tänka och se indianer så ska vi inte snacka om vad som händer när jag ser en sugga..detta tror jag har och göra med en dröm, en helt fruktansvärd dröm. som jag hade för kanske 7 år sedan, jag kan säga så mkt som att jag seriöst trodde att jag var psykiskt sjuk och övervägde att börja gå på psykoterapi efter drömmen. Som tur är så träffar jag inte på grisar i min vardag så mkt men kan ibland känna ett visst obehag i skogen ifall det skulle komma ett vildsvin...
Min fjärde fobi: hare krishnas, man ser som ju ganska ofta, eller typ jämt på helgerna i stockholm, inte i västerås, tack tack tack!  När jag hör deras "sång" på håll så överväger jag att gå åt ett annat håll , dessa människor ser HELT jävla galna ut på ögonen och ser ut som om som skulle kunna göra precis vad som helst, det är nog inte hare krishnas jag är rädd för egentligen utan mera människor som är som galna, ögonen helt borta och jag tvekar på att dom skulle märka om någon blev överkörd av en buss alldeles brevid dom....nä ser jag oranga klännigar på stan så sticker jag!

2

3

4